Fåfänga

Idag vill folk ha senaste mobilen, största TVn, blankputsad bil osv. Saker som syns utåt. Jag var med om en snubbe i märkesskjorta som skulle betala i en kassa och som av en händelse behövde lägga upp sin supernya mobiltelefon på disken när han letade fram plånboken.
Men. Var det verkligen annorlunda förr?

Saker som fickur var ju föremål för skryt förr i världen, och ännu längre tillbaka bar adeln guldsmycken och dyra kläder - sätt att uttrycka sin rikedom. Bara det faktum at guld inte har något praktiskt användningsområde, förutom i t.ex. elektronik; man kan inte äta det eller bygga verktyg av det. Värdet av guld är egentligen en fiktiv konstruktion baserad på att att det är sällsynt. Och sällsynt innebär både dyrt och eftertraktat, oavsett vad det går att använda till eller ej.

På samma sätt har ju även kultur använts som skrytföremål både förr och nu. En rik person för 500 år sen kunde låta måla sitt porträtt att hänga upp väl synligt i foajén till sin herrgård. Inte i första hand som dokument till eftervärlden (när inga kameror fanns) utan som en symbol för vad de har råd med.

Det var en ypperligt smal överkropp ni har där, min herre. I sanning!

Notera även fysiska atribut i bilden ovan - man låter folk få en bild av personen i porträttet genom de föremål han omges av. Som jag förstår det var denne Prins Charles inte direkt involverad i strid, men poserar ändå i rustning. Detta är även något man ser än idag. Många produkter finns i olika kvalitet och utförande beroende på målgrupp, och en uttalad målgrupp i vissa fall är "personer som inte är intresserade av (yrket) men vill äga proffsutrustning", så man tillverkar en produkt som ser ut och fungerar ungefär som proffsutrustningen men är avsevärt billigare.

Så att värdera folk efter sina handlingar var tydligen aldrig aktuellt. Det har faktiskt inte hänt så mycket på över 2000 år.

Ironiskt nog ser man ett ypperligt exempel på denna typ av materialism i den gamla briljanta "Sagan om Karl-Bertil Jonssons Julafton". I stycket där titelpersonen delar ut julklappar till fattiga blir de glada hur oanvändbara föremålen än må verka. Och nu ska jag gardera mig och säga att "ja, jag förstår vad som menas" men jag kan ändå inte låta bli att tänka varje gång jag ser den att "jag vet inte vad det är - men den är MIN".

Reconnect

Oj, det var länge sen senaste inlägget. Det har varit en ganska intensiv avslutning på skolåret, med examinationer och hemtentor, och efter det har jag bara slappnat av ett tag. Men jag hörde just vad som med största sannolikhet kan vara världens bästa låt. Eller ja, jag kan inte få den ur huvudet iaf. Det här är en sån där låt som gör sig bäst om man lyssnar igen hela från början till slut, iaf första gången. Den är full av överraskningar.

Infected Mushroom - Heavyweight:

Gillar speciellt styckena kring ca 01:25-03:00 och ca 05:29 fram till slutet (den är egentligen 08:41 lång, i youtubevideon är det tyst på slutet). Speciellt sista delen där är helt genialiskt. Gillar öppningen också med det kameraliknande ljudet.

Jag har suttit och experimenterat lite med att göra eld som effekt i video, så jag slängde ihop en liten 5 sek film där man ser resultatet hittills. La in lite ljud för att få lite mer händelse, och sen drog jag in loggan från det spel jag kört med kompisarna nyligt. Loggan är lite pixlig, men såhär blev det:

Nu ska jag försöka uppdatera lite oftare.