Fåfänga

Idag vill folk ha senaste mobilen, största TVn, blankputsad bil osv. Saker som syns utåt. Jag var med om en snubbe i märkesskjorta som skulle betala i en kassa och som av en händelse behövde lägga upp sin supernya mobiltelefon på disken när han letade fram plånboken.
Men. Var det verkligen annorlunda förr?

Saker som fickur var ju föremål för skryt förr i världen, och ännu längre tillbaka bar adeln guldsmycken och dyra kläder - sätt att uttrycka sin rikedom. Bara det faktum at guld inte har något praktiskt användningsområde, förutom i t.ex. elektronik; man kan inte äta det eller bygga verktyg av det. Värdet av guld är egentligen en fiktiv konstruktion baserad på att att det är sällsynt. Och sällsynt innebär både dyrt och eftertraktat, oavsett vad det går att använda till eller ej.

På samma sätt har ju även kultur använts som skrytföremål både förr och nu. En rik person för 500 år sen kunde låta måla sitt porträtt att hänga upp väl synligt i foajén till sin herrgård. Inte i första hand som dokument till eftervärlden (när inga kameror fanns) utan som en symbol för vad de har råd med.

Det var en ypperligt smal överkropp ni har där, min herre. I sanning!

Notera även fysiska atribut i bilden ovan - man låter folk få en bild av personen i porträttet genom de föremål han omges av. Som jag förstår det var denne Prins Charles inte direkt involverad i strid, men poserar ändå i rustning. Detta är även något man ser än idag. Många produkter finns i olika kvalitet och utförande beroende på målgrupp, och en uttalad målgrupp i vissa fall är "personer som inte är intresserade av (yrket) men vill äga proffsutrustning", så man tillverkar en produkt som ser ut och fungerar ungefär som proffsutrustningen men är avsevärt billigare.

Så att värdera folk efter sina handlingar var tydligen aldrig aktuellt. Det har faktiskt inte hänt så mycket på över 2000 år.

Ironiskt nog ser man ett ypperligt exempel på denna typ av materialism i den gamla briljanta "Sagan om Karl-Bertil Jonssons Julafton". I stycket där titelpersonen delar ut julklappar till fattiga blir de glada hur oanvändbara föremålen än må verka. Och nu ska jag gardera mig och säga att "ja, jag förstår vad som menas" men jag kan ändå inte låta bli att tänka varje gång jag ser den att "jag vet inte vad det är - men den är MIN".

Reconnect

Oj, det var länge sen senaste inlägget. Det har varit en ganska intensiv avslutning på skolåret, med examinationer och hemtentor, och efter det har jag bara slappnat av ett tag. Men jag hörde just vad som med största sannolikhet kan vara världens bästa låt. Eller ja, jag kan inte få den ur huvudet iaf. Det här är en sån där låt som gör sig bäst om man lyssnar igen hela från början till slut, iaf första gången. Den är full av överraskningar.

Infected Mushroom - Heavyweight:

Gillar speciellt styckena kring ca 01:25-03:00 och ca 05:29 fram till slutet (den är egentligen 08:41 lång, i youtubevideon är det tyst på slutet). Speciellt sista delen där är helt genialiskt. Gillar öppningen också med det kameraliknande ljudet.

Jag har suttit och experimenterat lite med att göra eld som effekt i video, så jag slängde ihop en liten 5 sek film där man ser resultatet hittills. La in lite ljud för att få lite mer händelse, och sen drog jag in loggan från det spel jag kört med kompisarna nyligt. Loggan är lite pixlig, men såhär blev det:

Nu ska jag försöka uppdatera lite oftare.

Dwarf Fortress

Nu har jag lite lugnare med skolan, en stund iaf.

Jag fastnade för ett litet spel som heter Dwarf Fortress. Det är helt gratis och fritt att ladda ner. Extra fint är att filen inte ens är 10MB stor, och när det "installerats" tar det upp under 100MB. Och man behöver inte ens installera det, räcker med att packa upp filen, så det går utmärkt att ha det på ett USB-minne och köra från vilken dator som helst.

Konceptet är ganska enkelt. Det är satt i fantasymiljö och man har en liten grupp med dvärgar som ska gräva ut ett fort i berget/marken. Det slutar dock vara enkelt där. Inlärningskurvan är ganska brant, men spelet är otroligt öppet och nästan vad som helst kan hända - faktiskt! Ett exempel är jägaren som bara hade en enda pil till sitt armborst, så han bestämde sig för att gå ut och brottas med djuren istället. Det gick bra när det gällde sorkar, men en dag försökte han brotta ner en kamel... De andra dvärgarna hittade honom i skogen och drog hem honom till fortet där han kunde få vård.

Dävrgarna behöver mat, sömn, dryck osv. De har individuella preferenser och blir glada eller olyckliga av helt olika saker. Man måste gräva ut förrådsutrymmen, bygga verkstäder, säkra resurser osv. Det är lite klurigt att lära sig som sagt, men bara alla konstiga saker som kan hända gör att man inte känner nån direkt oro för att "förlora", snarare tvärt om. Och när man börjar få kläm på det är det väldigt roligt att försöka bygga så fina och komplicerade saker man kan. Hade t.ex. ett projekt där jag byggde en akvedukt genom att avleda vatten från en flod, leda det genom berget, över en ravin i en ränna, och dumpade det sedan i en reservoar som grävts ut under matsalen. Så kunde man bygga brunn ovanför, och hade även byggt in avrinningskanaler i reservoaren så att en eventuell översvämmning bara skulle rinna ut i ravinen istället för upp i matsalen ;D
Fler projekt att ta sig an är att bygga hus istället för att gräva ut ett fort, och sedan bygga stadsmur runt dessa. Avleda magma och vatten till en cistern med luckor till respektive kanal, för att skapa en obsidianfabrik.

"Grafiken" i spelet är lite retro, allt visas i ASCII-tecken, men det är en visuell representation ändå, så man ser vad som händer i realtid så att säga. Kolla gärna in spelet, som finns att ladda ner här. På denna sida finns en wiki som förklarar det mesta man behöver veta, i synnerhet den här artikeln som förklarar hur man startar sitt första fort. Kolla in det, det är faktiskt bland det bästa jag spelat på väldigt länge, och helt gratis dessutom! Påminner lite om Dungeon Keeper för de som är gamla nog att minnas det, eller en microvariant av Sim City. Kanske lite åt The Sims också. Fast annorlunda.

Betyder Copyright att man har rätt att kopiera?

Ok, jag satt och diskuterade upphovsrätt med brorsan igår och blev ganska skitsur efter att han länkat mig lite grejer. Så jag tänkte lägga upp de aktuella länkarna här också, och de kommer förklara titeln på denna post.

Först har vi det här som diskuteras med att höja copyrighten på musik till 95 år efter att verket skapades. Från skivbolagen säger man att det är för att ingen artist ska "förlora rätten till sitt verk medan de fortfarande lever". Det kan ju låta ganska rimligt vid första anblick, om man antar att folk blir kring 95 år innan de dör. Men det är ett falskt argument, för det förutsätter ju at man gör sitt första verk direkt efter födseln: man börjar inte rimligen göra musik på riktigt innan man är minst 20 år gammal, vilket innebär att copyrighten gäller tills man är 115, och gör man en låt när man är 50 så har man den tills man är 145. Vilket känns minst sagt tveksamt.

Men det är bara detaljer, vad som verkligen är störande är detta:

"A part of U.S. copyright law dictates that no sample, no matter how unrecognizable, can be used without permission. Effectively destroying whatever chance aspiring musicians, without money to buy expensive hard-/software, have to produce original and legal music."

Vad detta i praktiken innebär demonstreras i detalj här.

Lyssna på musikstycket han skapat och jämför med originalsamplet. Jag blev nog irriterad på den girighet som präglar en sådan lag, men när jag trodde att DET var störande så såg jag DETTA.

Jag baxnar. Inte nog med att copyrightlagarna är överdrivet stränga, de är dessutom inte värda något om man inte har pengarna att backa upp dem.

Detta är något som ligger nära till hands för mig personligen, som pluggar design. En vanlig procedur i en designers arbete är att leta upp en bild på t.ex. en blomma för att använda denna som mall till ett grafiskt mönster (fråga vilken designer som helst om google-bilder om du vill se en rolig reaktion).

Ta helikopterbilden från förra posten. Den är i grunden sammansatt av två foton, ett på helikoptern och ett på träden. Dessa har jag sedan modifierat och vektoriserat för att få en rent och kontrastrik effekt.

Är det då ett brott mot upphovsrätten att sälja en sådan sak? Och för att göra saker knepigare så ser ju en helikopter likadan ut när man än fotar den, samma med bilkarosser och blommor. Ännu knepigare, och kanske t.o.m. en djupgående övning i filosofisk hjärngympa: Om jag skulle åka till exakt samma ställe och fota exakt samma träd i exakt samma vinkel...? Detsamma gäller ju för foton och målningar; kan man ta patent på en VY? Harley Davidson försökte patentera sitt motorljud en gång, men konkurrenterna stoppade det. Löfbergs Lila har tydligen copyright på sin lila FÄRG. Hur patenterar man en färg? är det den kemiska kompositionen? Är det Våglängden? eller HEX-koden för skärm?

Det här med upphovsrätten har gått alldeles för långt i dagens läge. Det är en sak att skydda skaparens rätt till sitt verk, men nu handlar det ju snarast om att hindra andra från att framställa verk öht. Det enda ordet jag hittar som kan sammanfatta vad detta egentligen handlar om är "hybris".

Skola

Ujuj, nu är det mycket med skolan igen, så jag har inte haft tid att skriva så mycket här eller ens göra saker efter eget tycke. Har dock gjort en liten bild som skiss/förlaga till ett pågående skolprojekt. Vektorgrafik än en gång, så denna skulle gå att trycka på en husvägg om man skulle vilja ;D

Tanken är att den ska röra sig senare, resultatet ska bli något i stil med en musikvideo till låten Fortunate Son eller någon liknande. Videon är tänkt att bli i den där stilen, och väldigt stiliserad.

Drömmar

Det är märkligt, precis när man håller på somna är det som att ens fysiska omgivning blir diffus. När man ligger med där med ögonen slutna glömmer man ibland bort var man är, och hur rummet ser ut. Speciellt om man har bott på flera ställen är det som att man tillfälligt kan tro att man är i ett helt annat rum; man ser framför sig var fönstret är, vilken sida väggen finns på, var dörren är osv. Men när man sträcker ut handen och känner efter bryts illusionen.

Fever Ray

Oj, bara i veckan läste jag om Fever Ray, som är i första hand Karin Dreijer. Hade ju kikat lite på The Knife, som hon är med i, bara nyligen också men wow alltså. Fever Ray var ju helt fantastiskt. På torsdag kväll satt jag och lyssnade på deras Myspace och lite youtube, och länkade detta till en kompis. Sen dagen därpå, igår alltså, sms:ar kompisen och har sett att som av en händelse spelar Fever Ray aldeles i närheten, redan dagen därpå! Så vi tvärbokade biljetter och sen idag bar det av. Hade ju inte riktigt hunnit lyssna in mig på dem, med det jag hade hört lät så bra att det inte fanns några alternativ ;D

Som förband var en kille som kallade sig "Svarte Greiner", från Norge som jag förstod det. Med en elgitarr, fiolstråke och vinyl-spelare, genom en serie gitarrpedaler till en laptop framförde han ett märkligt och mystiskt stycke som sköljde över en som en regnstorm. Det var en intressant upplevelse att se sådan musik framföras live, jag visste inte ens hur man skapade sådant.

Under pausen for teknikerna runt och riggade vad som senare visade sig vara lasrar; de satte upp ett arrangemang av speglar på stativ och scengolv, och senare kom ljuset att skjuta mellan dessa genom röken. Det var väldigt vackert.

Efter en liten väntan dimmade ljuset ner och pratet tystnade för att övergå i jublande applåder.
En sedan två dagar bekant melodi fyllde högtalarna och Fever Ray tog sig upp på scenen i skydd av mörkret. På scen fanns en brokig skara lampskärmar med fransar. I skenet av omväxlande dessa, annars lasrar, kunde man INTE se Dreijer, hon hade nämligen en imponerande utstyrsel med horn och päls; likt något indianskt. Det passade väl till musikstilen, som på ett magiskt sätt blandar både folkmusiktoner med elektro och annat. Hela bandet hade olika fantasifulla och mystiska utstyrslar, så det gick egentligen inte att se hur de såg ut. Den gigantiska pälshuvan åkte dock av senare.

Jag hade bara mobilen med mig, men jag lyckades få några bilder ändå.

De hade släpat upp figurer från musikvideo på scen

Svarte Greiner mitt i ett komplicerat stycke

Lasrarna poseras, detta var intressant att kolla på. De slog igång

strålarna och flyttade runt speglarna eftersom, tills att föll där det skulle

Fever Ray på scen, med lasrar, lampskärmar och en gigantisk pälshuva

Man ser röken i genomskärning! Det var fantastiskt vackert att se på, som en skiftande karta. Den ljusshowen till låten Triangle Walks var rent magiskt

Dreijer själv, utan mask

Har haft jättemycket jobb med skolan senaste tiden och blev klar med sista uppgiften efter att ha suttit 16 timmar i sträck i en datorsal i fredags. Så det var en välkommen omväxling att gå på konsert. Det visade sig ju dessutom vara en helt otrolig upplevelse. Fick plats längs fram och det var en ganska liten lokal, så det blev väldigt fin stämning. Fever Ray är seriöst det bästa jag hört på länge. En lite kul grej var att min huvudvärk släppte där inne också, något som jag nu efteråt såg även att någon recensent skrivit. Nu har jag dock varit uppe alldeles för länge och klockan ska ställas fram en timme dessutom, så nu är det gonatt.