Gårdagens kludd, idag

Några timmar och 30 lager senare...

Det blev som sagt lite mer omfattande än jag hade tänkt,

men jag är nöjd med resultatet.
Nu fick jag tillfälle att öva på rita moln, mark och ljusriktning. Jag utgick från ett foto, men tog mig lite friheter med detaljerna.

Jag blev speciellt nöjd med molnen. Jag har fotat mycket moln, så jag borde ta och kolla genom gamla bilder och göra något liknande med dem.

Marken var något av ett experiment och jag visste egentligen inte vad jag gjorde, men jag lärde mig en hel del av att rita den. I synnerhet av att rita växterna.

Det känns bra att ha kommit igång med ritandet igen. Måste ta mig i kragen och försöka rita människor och djur ordentligt också, något jag bävar lite inför.

Och jo, jag fick tillbaka min kamera också. En gammal sak på fyra megapixlar med elektronisk sökare, så den gör inga underverk. Men jag ska se till att få upp lite foton också framöver!

Stirrar i molnen

Jag hade ingen direkt plan när jag satte mig och ritade idag. Något med antiken. Efter första timmen började jag märka att jag nog tagit mig vatten över huvudet när jag sa att den skulle vara klar idag. Jag hade inte räknat med att sitta och öva på rita moln. Så jag måste skjuta upp bilden till imorgon om jag ska kunna rita nåt annat än bara en himmel.

Under tiden läste jag passande nog en rolig historia från Grekland. Den var väldigt lik en sketch av Monty Python, bara det att den var lite mer än 1000 år äldre.

Men imorgon blir det ny kludd istället då, just nu känner jag hur ögonen börjar protestera lite.

Hörde just två låtar. Jag har inte lyssnat så mycket på The Knife, men de här låtarna gillades.

The Captain, med en riktigt snygg video.
Silent Shout, med en... konstig video.

För att byta ämne så är nog antiken min historiska favoritperiod, så jag hade tänkt rita något sådant till imorgon. Estetiken är väldigt tilltalande, både arkitektur och kläder. Dessutom var politiken och samhällsvärderingarna intressanta; väldigt olika mot idag. Romarna hade ju t.ex. lyckats tuta i folk att den största äran var visat fysiskt mod, något som var direkt nödvändigt för deras imperiebyggande. Inte nödvändigtvis bättre än idag alltså, oftast inte alls, men intressant ändå.

Vad jag fascineras mest över är nog detaljrikedomen och hantverksskickligheten i t.ex. byggnader och statyer, med tanke på att allt är handgjort. Jag har fortfarnade svårt att greppa den tanken.

Sen måste jag bara länka två foton jag såg. De är från 1940-talet, men det är så man knappt tror det när man ser dem.

Den ena är visar en kvinna som jobbar i en fabrik i Texas.

Den andra visar en stridsvagn, ja söder om Vaucelles som filnamnet säger.

När man ser det i färg sådär, och dessutom i så bra kvalité så blir det väldigt verkligt med en gång. Nu har jag vant mig vid att (försöka) se svartvita foton som precis vad de är - något som någon såg en gång i tiden men lyckades bevara för framtiden. Men det gör inte att jag blir mindre förskräckt, nästan, när jag ser sånt där. Speciellt den där sortens foton som känns mindre tillrättalagda, de visar så tydligt vad folk faktiskt SÅG för nästan 70 år sedan.

Ny kludd, nu med en (1) extra dimension

Renderade en bild i 3D, till en uppgift. Själva scenen var bestämd; den skulle innehålla ett rymdskepp på en planet, med rymd/stjärnor som bakgrund. Exakt hur planet och planeten såg ut fick man dock bestämma själv, så det gjorde jag också. På planet använde jag dock texturen som ingick i övningsfilerna, jag har inte riktigt lärt mig att göra användbara texturer för 3D än.


Bilden är gjord i Maya, på skolan. Använder gratis Blender själv annars, för att... det är gratis. Hehu. Men de är lika nog för att man ska kunna använda kunskapen från ett program i det andra, och det är egentligen inte jättestor skillnad heller. Så jag ska knåpa vidare med det här på egen hand efter kursen.

Jag gillar flygplan. Ska försöka modellera fler sen.

Depends on your perspective

Jag läste om en Maori-ledare vid namn Te Pehi Kupe som levde på 1800-talet. Vid ett tillfälle besökte han England, tydligen i syfte att inhandla vapen. Folket i England såg honom som en kuriositet (och följde honom tydligen på gatorna), något som var typiskt för den här tiden.

Vad jag tyckte var speciellt intressant dock var ett porträtt, eller två stycken rättare sagt, som skapades under besöket. En engelsman vid namn Mr J Sylvester, från Liverpool, målade ett porträtt av Pehi, och Pehi målade ett självporträtt. Det är skillnaden mellan dessa två som fångade mitt intresse.

Det här är det porträtt Sylvester målade. Notera först och främst anletsdragen, som ser mer europeiska än vad som verkar rimligt.

Lägg även märke till fokusen - i detaljrikedom - på kläder, frisyr och ansiktsuttryck.
Detta är viktigt, för bilden Pehi själv målade ser ut såhär:

Han har alltså endast ritat ut sin tatuering, i otrolig detalj, och ritade den ur minnet dessutom. Tatueringen, "Tā moko", är unik för varje person som bär den, och för Pehi var den hans identitet.

Jag tycker det är intressant hur olika perspektiv man kan ha på saker. Pehi ritade endast tatueringen och la knappt detalj på ens ögonen. Sylvester lät nästan tatueringen hamna i skymundan och fokuserade på kläder/frisyr. Jag påstår inte att det ena är bättre än det andra, jag tycker bara det är intressant. Sen hör ju till saken att båda porträtten bara lägger fokus på olika visuella aspekter; de säger ju egentligen inget om Pehi som person. Så de är inte så olika egentligen.

en till kludd

Också en snabb kludd, den här gången med vektorgrafik.

Varför är fjädrar så vackra?

en kludd

Jag satt och ritade lite. Det blev en hastig liten bild bara, men det känns bra! För jag har inte ritat något på jag vet inte hur länge, så det känns skönt att få ner något på "papper" igen.

Jag valde att inte använda blått som himmel för som det är nu så går hela bilden i samma färgskala, hihi.

Jag jobbade från ett foto, så stället finns faktiskt. Meteora, kallas det. Jag är helt fascinerad av sånna där platser, så jag kanske ritar något mera liknande senare.